krankenhaus

Ännu en söndagsmorgon gryr och ännu en gång vaknar man oförskämt pigg. Förvisso drack jag tre öl igår, men det va tydligen inte tillräckligt för en bakfylla. Där ser man. Hursomhelst så va vi (jag, Karro och Ewe) på ett smakäventyr av libanesisk art. Det hela va väldigt trevligt men med vissa undantag;

-Det va overkligt kallt ute.
-Man blev så mätt att man kände sig som Peter Harrysson.
-Ljudvolymen låg på uppskattningsvis 150 decibel. Någon libanes skulle tydligen gifta sig och möhippan hade lyckats klaffa med vårat oskyldiga besök. Cirka 35-40 libaneskvinnor i alla åldrar dansade o skrek som djur.
-Libanesiskan som skulle gifta sig visade sig vara magdansös och vickade ivrigt på sina höfter. Låter kanske inte så otrevligt kan man tycka, MEN, helt plötsligt valde hon att bjuda upp den mest stelbenta och rädda personen i hela lokalen...mig. Eftersom jag befann mig i total sinnesfrånvaro så ställde jag mig helt sonika upp och började dansa. Utan konkurrans årets mest pinsamma händelse.

Så till något roligare, spel. Real Madrid med handicap kan vara ett bra alternativ idag. Givetvis provas även snurrkola på handbollen idag också. Övriga troliga:

Villareal
Aik hockey
Bägge lagen gör mål i Inter-Milan
Ajax
Även Tenneriffe kan vara lurigt till bra odds. Lillbet kanske...

Mycket har hänt sedan senaste inlägg.

• Villastadens herrlag har spelat kval till division 4.
• Tidigare nämnda lag har även varit på kulturell resa till Tallin.
• Ordningen vad gäller social status är återställd.
• En misserabel bandykarriär har avslutats och en hittills oviss längdskidskarriär har påbörjats.
• Zlatan har gått till Barcelona.
• Ett nytt år har stundat och med det nytt leverne

Mycket mer har givetvis hänt men det va tråkigt att skriva nu...

Tänkte att rikta bloggen lite mer mot spel och dobbel från och med idag. Detta beslut grundas på att cirka 90 procent av de personer som läst bloggen mer eller mindre är speltorskar.

Igår gjordes en härlig snurrkola med fyra handbollskryss. Singlar, dubblar och tripplar hade totalt kunnat förvandla 860:- (insatsen) till dryga 135.000:- (möjlig vinst). Tyvärr va bara tre matcher riktigt jämna;
Tyskland-Sverige : 30-29
Polen-Slovenien : 30-30
Frankrike-Spanien : 24-24
Vad som kan vara lite störande är att om Sverige mäktat med en kvittering hade tre singlar, tre dubblar och en trippel gått i lås. Men man ska inte gråta över spilld mjölk heter det ju.
Idag spelade jag Lindsay Vonn som segrare vilket gick bra. Även Carolin Wozniacki fick mitt tips och svek inte.
Har en tennis-sexling där bara Andy Murray-seger återstår.
Övriga speltips under dagen kan vara följande:

Man United hemma mot Hull. Motivering behövs nog inte men oddset blir man inte heller speciellt kåt av...

Spelade en trippel i spanska ligan ikväll också: Sevilla hemma mot Almeria, Barcelona borta mot Valladolid och bägge lagen göra mål i Depo-Bilbao.

Snurrkolan med fyra handbollskryss är ju också given idag.

Har ni fler tips och framförallt bättre får ni gärna höra av er.

Kanske hittar fler matcher senare men nu måste jag tydligen bada.

Lägesuppdatering:

Det är fredag, klockan är 13.49. Det regnar. Mongo nummer ett ligger i sängen med datorn i knät och skriver. Mongo nummer två sitter på en stol brevid och pratar med Sveriges i särklass bäste färgförsäljare genom alla tider. För en liten stund sedan beställdes solglasögen till sommaren, eftersom en viss dam har beslagtagit mina och risken att återfå dom känns lika stor som en gråsparvs penis. Gårdagen bjöd på stor pokershow. Ett startfält utan svagheter tillbringade tio timmar i en mörk källare. Mest beroende på det dåliga vädret, ca 20 grader och solsken. 

Bordet såg ut enligt följande:


                                Kristian                    Neanders         



Långräka                                                                            Radiohandlarn



                                Eric                          Johnsson                             


Vinnare (på pokern alltså): Lången, Radiohandlarn, Neanders och Eric

Förlorare (på pokern alltså): Johnsson och Kristian

Ikväll är det åter dags för match på Sannaheden. Vifarna möter Filipstads FF. Ser på förhand ut att bli ett tufft motstånd, men vissa rockader i laguppställningen och revanschlusta borde räcka för att betvinga Nils Ferlins adepter.

I övrigt kan tilläggas att det i sommar kommer finnas möjlighet för gemene man att få en åktur på vänern. Detta i en kanot manövrerad av bägge blogginnehavare. Priset för njutningen är ännu inte fastställd men kommer bli rimlig.

Idag har det mytomspunna savantlaget Villastadens IdrottsFörenings division fem-lag äntligen seriepremiär. För motståndet står IFK Skoghall, laget som så sent som förrförra helgen betvingades med 3-0. Förutsättningarna inför matchen är lovande. I alla fall när det kommer till VIFs målvakt och en av mittfältarna: uppvaknande sker i stadens skärgård, i en stuga tillhörande stadens färghandlare nummer ett. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Så snart Rah orkat styra solen runt hörnet så att den når altanen kommer badtunnan entras. Allt för att mjuka upp slitna leder. Senare när/om hunger infinner sig kommer pasta att förtäras. Klockan 14.00 har undertecknad ett besök hos Hercules (Bo Markgren) inplanerat. Det är ju vida känt att Skoghall bemöts bäst med nyundersökt och banankrämsbetäckt tandgarnityr.
Följande startelva har släppts av Svennis (Hulån) och Tord (Holma):

                              Hiller (C)

Anton          Finken          Martin          Nicke
   
        Björn C          Björna          Calais
    
        Johannes         Hulla          Jari

Vid sidan, alltid redo att rycka in o rädda laget: Radiohandlarn (Koffa), Jocke P, Sjögren, Elm o en till(?).

Så äntligen, efter månader och åter månader av minutiösa förberedelser och hårda träningspass ska säsongens första trepoängare bordas. Vid seger finns det en väldigt liten men ändå befintlig chans/risk att malt intas i rikliga mängder.
Tyvärr har inte Jocke fått in några odds på matchen, men för dom som vill kan vi nog ta emot spel såsom första målskytt och rätt resultat.

Odds första målskytt:
Jari Rippi                              2.10
Husein Caliskan                 2.50
Johannes Lahtinen            3.50
Andreas Kofoed                  5.00
Martin Andersson               6.00
Björn Carlsson                    7.00
Eric Calais                           7.00
Tobias Eriksson                 7.00
Niklas Pettersson              9.00
Resterande trupp              15.00

Maxbet göres upp på telefon.

Till sist uppmanar vi alla att gå man ur huse klockan 19.00 till Sannaheden och bära fram de svart-gula.

Väl mött Eric och Anders.

Om ganska exakt en vecka och en dag befinner sig ett gäng savanter på sveriges järnvägar med destination Uppsala. Det har då åter blivit dags för den annuella drabbningen mellan två bandylag, vilken kommer sluta med att det ena laget tilldedlas titeln; "Svenska Mästare i bandy år 2008/2009". Troligtvis spelas finalen mellan två klassiska lag i svenks bandy, nämligen Våsterås och Edsbyn. Än är detta inte klart men om jag får gissa så slår Våsterås Sandviken och Edsbyn slår Sirius. Dessa bandyresor har en tendens att bjuda på mycket stor underhållning, och då tänker jag inte överhuvudtaget på matchens underhållningsvärde utan bara det faktum att dom allra flesta som reser från Kristinehamn lider av någon form av alkoholförgiftning. I år ska det för andra gången i historien åkas tåg. I vanliga fall brukar det röra sig om buss. Undertecknad gör i år sin elfte raka SM-final (som åskadare alltså) och var med första året då minibussar användes som färdmedel. Tyvärr har minnet blivit något rubbat och jag kan inte påstå att jag minns mer än drygt tio minuter av alla finaler. Det vill säga ca en minut per final. Vad som är orsaken till detta minnesförlorande är fortfarande oklart, men kan ha att göra med att hjärnan får en chock vid resor så långt österut (har kännt lite samma syndrom i Gdansk, Prag, Thailand och på en och annan finlandsfärja nämligen). Bandyfinalresorna bjuder som redan nämt på många godbitar som förtjänar att tas upp i ett forum som detta. Ska försöka få med dom viktigaste och bästa:

x Tuben är alltid berusad och glad och sjunger (skriker) alltid "Just idag är jag stark" med Kenta.

x Spångberg kommer alltid i IFK-bandy-jacka med ca åtta år på nacken. Får alltid tag på någon form av starksprit och spyr väldigt ofta. Inte sällan sköljs sedan kräket ner med Famous Grouse.

x Kola brukar också nå höga promillehalter och avsluta resan med att i princip inte kunna prata eftersom han blivit ännu hesare.

x Minst en deltagare som fanns med på resan upp är bortkommen och får inte åka med hem.

x Micke J berättar härliga skrönor och skrattar mest själv.

x Björn Djup skriker nervärderande ramsor om allt från poliser till luffare.

x Björn lyckas ibland också få tag i Daniel Liws klubba.

x Eric blir helt plötsligt kleptoman och snattar allt från baguetter till flaggor.

x Miri och Kola blir osams och Miri lovar att Kola aldrig mer får åka med.

Resten av allt härligt som inträffar rekomenderar jag er att uppleva själva genom att helt enkelt åka med. Prsiet är väldigt överkomligt, 600 kronor för tågresa samt biljett till matchen. Kontakt kan tas med Björn Djup eller Eric Calais om någon är intresserad. Anmälan senast 07.50 eftersom tåget går 08.00 på lördag den 21e mars.

Ett axplock av vilka djur som ska med:

Borgfors, Bosse Olsson, Jon, Björn, Eric, Miri, Snore, Spångberg, Tuben, Knotan, Kola, Tommy plus många fler.

En rapportering efter finalen kan komma men kan inte lova något.

Krya på er...

Gått ett tag sen senaste inlägget nu igen. Här kommer iaf en rapport från en ganska händelserik helg.

Det hela började i ett väldigt lugnt och behagligt tempo på fredagen med fika på Ejes. Konstalationen vi kunde ställa på benen var inga mindre än följande; Josmos, Martin Rudmalm, Neanders, Uffe Wiktorsson, Gliders och Jag (Eric Calais). Kopp efter kopp och skröna efter skröna avverkades innan en fission ägde rum och alla gick åt varsitt håll. Jag och Progeria tog oss till Ok för att hämta ett efterlängtat paket från Strayboys innehållande en rock, två koftor och en tröja. Hade dock gjort misstaget att överskatta min fysiska status och helt sonika beställt storlek large på båda koftorna samt rocken. Tröjan passade iaf. Skönt att sätta en 25prolla. Resterande timmar av fredagen eskalerade inte direkt i något jättehögt tempo utan tiden fick ha sin gilla gång. Per "Maskinen" Håkansson dök upp och gjorde sällskap till dom två tattarna på Norra staket en stund, Blev en fredagafton präglad av frågesport i form av Vem vet mest, Postkodmillionären och På spåret. Progga var som vanligt djur och själv fick man skämmas för sin okunnighet. Någon gång under kvällen somnade vi sedan in och vaknade inte förens Anders kom nerför trappan och i exstas utbrister:
-Kom o kolla! Det brinner som fan!
Det var nämligen så att dom oddsetbångar som inte lyckats sitta har blivit stubin till ljusfatet på soffbordet. Nu hade tydligen värmen nått nya höjder och det hade helt enkelt börjat brinna lite kraftigare än vanligt. Ska försöka återberätta skådespelet som följde.

(A)- Kom upp o kolla! Det brinner som fan!
(E)- Nej fan jag orkar inte.
(A)- Jo, det är skithäftigt!
(E)- Nja jag är trött.
(A)- Men alltså det är värsta lågan. Vi måste nog släcka...
(E)- Äh, det ordnar sig nog.
(A)- Jag hämtar snö.

Härefter hämtar Anders en stekpanna full med snö för att släcka elden. Eric har inte ännu riktigt insett faran utan ligger kvar i sängen med händerna bakom huvudet. Anders hämtar som sagt snö och går uppåt för att släcka. En ny erfarenhet för oss bägge är väl att det inte hjälper att kasta lite snö på eld, vad som händer när Anders gör så är nämligen att det fräser till lite och sedan tar elden mer fart. Då utbrister Anders lite panikartat: -SHIT!!!
Nu orkar jag inte ligga kvar längre utan rusar upp för att hjälpa min vapenbroder. Till min stora förvåning är eldsvådan nu drygt en meter hög och inte speciellt långt från taket. Av någon underligg anledning lyckas min hjärna tänka klart och jag springer genast ner en våning för att hämta överkastet, som lägs över elden. Även filten får hjälpa till lite. Eldsvådan är släckt och nu börjar ångesten komma. Inte ångesten över att man kunde blivit skyldig till att ett helt kvarter brunnit ner, utan ångest över att man missade chansen till ett naturligt avslut om Anders bara inte hade vaknat. Eller om vi bara gått in i pingisrummet och inväntan liemannen. Men men... Tydligen ska eländet till liv få fortsätta. Efter att elden tycktes vara under kontroll och rummet blivit rökfyllt öppnades alla fönster uppe på vid gavel och vi lade oss i sängen för att se Mark Phillipoussis a.k.a. "The Scud" prestera i programet Age of love. En mörkhårig variant av Neanders tänkte jag när jag såg alla likheter. Anders kan numera tilltalas The Scud.
Efter en stund tyckte vi så att det var konstigt att det fortfarande var så rökfyllt nere, så Jag bestämde mig för att kolla läget uppe. Mina farhågor besannades när jag ser att elden inte helt har släckts utan det ligger och pyr lite under överkastet. Dags för Anders att utföra en hjälteinsats när han tar en handduk och helt enkelt slänger ut hela kittet genom fönstret och ut på bakgården, i snön. Nu är det såpass rökigt i rummet att vi bestämmer oss för att ta en tidig fika på Maxi. Klockan har ju endast hunnit bli ca 08.30.
Strax efter att vi kommit in genom Maxis entre möter vi en epikuré vid namn Lena. Lenas fullständiga namn är Lena Hiller och är hör och häpna mor till Anders, Andreas och Anton Hiller. Konstigt nog delar inte Lena våran uppfattning om att det var lite show när det brann hemma utan verkar snarare känna obehag. När vi sagt adjö till Lena tog vi varsin kopp, fyllde dem med kaffe och satte oss för att analysera spel. Som vanligt gick spelen åt helvete, men kaffet var gott så det var inte helt bortkastad tid.
När vi åter befinner oss på Norra staketgatan 10 möts vi av en kraftig rökdoft. Kändes spontant konstigt att det kan lukta så mycket utomhus så vi kollar runt hörnet där Progga kastat ut brandpaketet. Förvåning infinner sig när vi upptäcker att inte ens minusgrader och snö lyckats få ett slut på pyrandet. Blir helt enkelt tvungen att ösa stora mängder snö över allt och därmed avsluta kapitlet.

Runt halv elva är det så dags att åka till Otterbäcken för en riktig ödesmatch. Förutsättningarna är enkla; för att slippa kval och därmed fler värdelöst tråkiga matcher i år så krävs seger över Jönköpings BK. En inte helt enkel uppgift med tanke på att JBK varit väldigt duktiga på senare delen av säsongen.
Mycket riktigt så visar bortalaget direkt att dom inte heller är det minsta intresserade av att spela fler matcher, och går fram till en rättvis 4-0 ledning. I halvtid känns det ungefär som att man skulle kunna byta liv med någon av fångarna på Guantanamo. Allt måste vara bättre än att behöva åka på fler bortamatcher liksom. Det hela förvärras ytterliggare när Mikael som vaktat OBKs mål i första halvlek annonserar att han vill byta och helt lämna över föreningens framtid i mina händer (kanske lite överdramatiserat men...). Nu ska man alltså bli tvungen att spela också. Helt ouppvärmd och utan att ha spelat en match på väldigt länge (dessutom gick dom matcherna man spelade för länge sedan åt helvete). Känns i detta läge som att brinna inne och dö en plågsam död inte hade varit alls dumt. Men det är bara gilla läget och hoppas på gudskelov. Vad som inträffar under följande 48 minuter är ett mysterium minst lika stort som pyramiderna. Samtliga spelare med blåvita tröjor blir djur, och börjar prestera sjukhusbandy. Efter bara 30 sekunder sätter Adam Rudell 1-4. Sen dröjer det ett tag så kommer 2-4. Inte långt efter 3-4. Nu börjar det kännas som att det kanske finns en chans i alla fall. Helt plötsligt sitter 4-4 och JBKs tidigare maskiner till bandyspelare börjar ge vika. 5-4 och 6-4 kommer och allt känns plötsligt underbart. Domaren blåser av matchen, säsongen och en misserabel karriär. Jag lovar nämligen att inte stå i mål i bandy någonsin igen. Nu stundar glädjescener och jubel. Tack Jönköping för en god match och in i bastun för ivrig alkoholförtäring. Kvällen tillbringas i ett rus i Otterbäcken. Ungefär lika spännande som det låter.

Om något skulle kännas i närheten lika overkligt som vändningen ni just läst om, så är det att undertecknad skulle spela 90 minuter fotboll klockan 10.00 på söndag. Följt av två timmar fotboll i södermalmshallen. Det var tydligen möjligt att genomföra, men med ett ganska tragiskt resultat. Smärtan som fanns i min arma kropp nästkommande dagar är svår att beskriva så jag tänker inte ens försöka.

Allt för denna gång. Tack o hej.