krankenhaus

Nu är söndagen äntligen över snart. Just denna söndag har varit aningen annorlunda mot hur söndagarna brukar se ut. Ska göra ett försök att förklara så får vi se hur många som ser skillnaderna.

En vanlig söndag ser ut som följer; Vaknar allt som oftast efter 11.00, vanligtvis på Norra staketgatan 10 med kläderna på. Nio gånger av tio finns även Neanders i lägenheten någonstans och ibland ytterliggare personer. Efter uppvaknandet följer en noggran planlägning av dagen. Första aktivitet blir sedan fotboll i Södermalmshallen. Efter två härliga timmar med fotboll äts den obiligatoriska lunchen på Charlies pizzeria. När man sedan avlägsnar sig från Charlies brukar klockan hunnit bli ca 15.00. Då börjar oftast någon relativt intressant fotbollsmatch. För att öka njutningen av redan nämnda match kan man välja att investera sina pengar i någon form av spel. Detta brukar sällan bära frukt men man får ännu en anledning att lägga sig på rälsen (som om det inte fanns nog många redan). Fotollsmatcherna mellan 15.00 och 19.00 brukar ses antingen på Granstigen 2 (hemvist för familjen Hiller) eller Eldaregatan 15 (hemvist för stans speltorskar). Detta mycket beroende på att Norra staket saknar kanalerna som oftast krävs. Strax före 19.00 är det så dags för inhandling av diverse matvaror. På inköpslistan står följande:

4 st frysta matlådor. Pasta med ost och skinksås
1 st kaviartub
750 gram färdigskivad ost från billinge
7 st drickyoghurt
1 paket bregott med havssalt
1 förpackning polarbröd

Vissa veckor kompleteras listan med tandkräm, shampo, saft eller annat som kan behövas.
Dags igen för ny fotbollsmatch. 19.00 börjar kvällens första spanska match, se på Norra staket. I pausen mellan sjumatchen och niomatchen (eventuellt i halvtidspausen på niomatchen) inhandlas för andra gången under dagen skräpmat in. Ofta från torggrillen men även från pizzeria viking. När man sedan sätter sig i soffan med maten framför sig känner man en härlig känsla. Känslan av att vara trygg. Ingen som stör, oftast heller ingen som pratar. Allt som ska uträttas har blivit uträttat.Då är det bara att ställa klockan och somna in, Natten avnjutns på bästa sätt liggandes på mattan framför tvn, men eftersom mattan bara rymmer plats för en person får den andre ta soffan. Klockan ringer sedan ungefär 02.20, Då studsar man upp som en fjäder, packar väska och kylbag och beger sig till norge.

Denna söndag har som sagt varit annorlunda på många sätt. Den tog sin början 09.30 i Mariestad. Staden som inte bara är känd som hemvist för Pelle utan även stadens som grundades av Karl IX, Gustav Vasas son. När jag vaknar befinner jag mig hos en kamrat vid namn Per. Skönt tänker ni. Medium säger jag. Skeppet står nämligen parkerat utanför Karl Bergmans port vilket innebär problem för en som inte hittar i Mariestad. Jag gissar dock bra och lyckas navigera min sargade kropp rätt. Hemfärden blir allt annat än spännande och är inte värd att nämna. Hemkommen är det bara att duscha snabbt, sätta sig i bilen och åka till Maxi och handla veckans förnödenheter. Fotbollen var idag inställd p.g.a. många frånvaroanmälningar. Börjar faktiskt ifrågasätta vissas inställning. Men men.
Färden går så vidare till Norge ca 12.00. Eländet fortsätter när upptäckten att jag glömt datorn görs i Väse. Bara vända om alltså. Inte heller denna resa blir speciellt spännande förän drygt 2 mil före slutdestinationen, Där har någon mindre begåvad norrman tagit beslutet att vägen absolut inte bör plogas. Det var nära ett par avåkningar och en frontalkrock innan kapten kan docka intill skeppet vid barackriggen. Klockan är då ca 16.00 och Sverige håller på att betvinga ryssen i bandyns VM-final. Resultat 6-1 i svensk favör. Matchen ska ses och klockan hinner bli 18.00 innan dagens höjdpunkt så kommer. Ombyte till arbetskläder och ut för att skotta den härliga blötsnö som hunnit lägga sig under helgen. Ca 2 decimeter. Sen arbetas det i ett ursinnigt tempo fram till 21.30 då dusch och barracklivet lockar. Och nu är klockan strax midnatt vilket innebär att John Blund är här inom kort.

Avslutningsvis vill jag berätta en liten anekdot om en nybliven guldmedaljör; Marcus Bergwall.

Historien utspelar sig i en värmlänsk skog, huvudpersoner är Berwallingen samt en äldre man som bor i nämnda skog.  Den äldre mannen väljer jag att kalla Bernt. Bernt har ett barnbarn i tioårsåldern på besök. Vi kallar Bernts barnbarn för Roland. Roland gillar att sparka boll och stundtals hamnar bollen på grusvägen. Samma grusväg som Marcus ibland färdas på...ofta i hög hastighet. Bernt väljer så helt sonika att konfrontera Marcus och påpeka faran för Rolands hälsa.

Bernt: -Tur för dig att inte Roland hämtade bollen precis när du kommer i så hög fart.!
Marcus (på lesjöforsmål): -Dä va väl int tur för mig...dä va väl tur för pöjken!

Ett så kallat svar på tal...